Intervju med ”Alice”
Vi kan kalla henne Alice. Hon bor i en svensk småstad och har arbetat med diverse saker. Nu är hon en medelålders sjukpensionär. Intervjun blir jobbig, för den river upp tankar och känslor, men Alice svarar ändå på alla frågorna.
”Jag vet inte när jag började känna att något inte ”stämde”, det var inte riktigt så det var, svårt att förklara. Som barn kände jag en stark attraktion till kvinnliga underkläder, men det räckte inte heller till slut. När jag blev äldre, så kändes min snopp mer och mer främmande och jag tyckte det var jobbigt att duscha tex. Jag var drygt 20 när jag flyttade hemifrån och det var först då som tanken på att göra en könskorrigering dök upp. Jag skyndade på processen för jag såg ingen anledning att vänta.
Jag var 26 när jag gjorde könskorrigeringen. Tyvärr blev jag inte bra bemött av alla läkare och en del nonchalerade mig och mina behov. Dessutom blev jag sjuk för komplikationer tillstötte. Mina erfarenheter av vården är inte alls bra m a o och nu känner jag ingen som helst tillit till den. Kanske har det att göra med att det var längesedan, drygt 20 år sedan jag gjorde korrigeringen - idag har man en helt annan kompetens och förståelse för könsdysfori.
Min familj tog mig inte alls på allvar, trodde det var någon slags revolt. Jag blev även nonchalerad av pastorn i den församling jag var med i och min sambo Rut som brukade sjunga i kyrkan fick inte längre göra det när det uppdagades att jag dels gjort en könskorrigering och dels att vi var sambos. Jag blev behandlat dåligt av kyrkan och än idag upplever jag ett visst avståndstagande från folk om dom får veta.
Nej, allt blir inte bättre för att man gör en korrigering, men naturligtvis sådant som har med könsdysforin att göra. Annan skit i bagaget blir det däremot inte.
Vad jag anser om ”hen”? Det är fel! Det finns bara två kön, rent biologiskt är det så och man måste bestämma sig för ett av dom, även om man kanske inte känner sig helt säker på vilket kön man är. Själv känner jag mig oftast som varken kvinna eller man, eller som både och, men jag lever ju som en kvinna. Hermafroditer är hermafroditer och inga ”hen”!
Rådet jag kan ge till andra är fatta ett beslut och leva med det, ta konsekvenserna av det. Man får leva så gott det går, för man är utlämnad till samhällets välvilja.”
(Alice och Rut är fingerade namn)