Intervju med Maria
Hur gammal var du ungefär när du kände att du drogs till tjejer?
Jag blev kär i en klasskompis redan på lågstadiet, men det var inte förrän 2001 som jag blev medveten om att jag faktiskt drogs till tjejer. I lågstadiet hade jag en kille jag tyckte om, en jag var kär i och en jag älskade, men det var egentligen bara begrepp. Det har alltid varit förvirrat för mig, det har inte varit som för de andra tjejerna att "Jag är så kär i den eller den". Så har jag aldrig känt gentemot killar, men jag försökte vara likadan - det slog mig aldrig att jag var kär i tjejer, det fanns liksom inte på kartan. Det pratades inte om det på den tiden (70-talet), det fanns inte i vardagligt tal. Det kom mycket senare att man överhuvudtaget pratade om det, i slutet på 80-talet. Men jag kopplade det inte till mig själv. Jag har alltid känt mig underlig när jag inte känt behov av att spana på killar, men att vara homosexuell? Nä, det fanns liksom inte. Förrän jag träffade en killkompis och vi bestämde att vi skulle vara tillsammans. Så från det jag var 14 tills jag var 20 var vi "tillsammans" av och till, men det roliga är att han också kom ut som bög senare och jag är lesbisk.
Hur var det att komma ut för familjen, då 2001?
Det blev liv i luckan. Syskonen reagerade inte så mycket medan mamma och pappa blev chockade, mamma blev lite nervös och rädd och lite förvånad, medan pappa i början inte alls gillade det, men innan han dog sa han till mig Maria jag älskar dig och du får leva med vem du vill - medan vissa kompisar inte alls blev förvånade eftersom jag redan bodde tillsammans med en kvinna redan - fast vi var kompisar. Sedan visade sig ju att vi var mer än så. Nu är vi livskamrater. När jag träffade henne klickade det.
Jag har inte haft behov av att skrika ut att jag är lesbisk, men dom som är i min närhet vet ju.
Vilka reaktioner har du fått gällande att du är lesbisk?
Både positivt och mycket negativa. Eftersom jag är troende så har jag fått en del negativa reaktioner därifrån, visst har jag fått känna mig "syndig". Även från ickekristna har jag fått reaktioner med olika tonlägen om du förstår vad jag menar, sådana som absolut inte gillar homosexuella, att de tycker att det är jättekonstigt. Jag menar ju att har man inte samma åsikter om någonting så var tyst då, prata om något annat.
Hur anser du att hbtq-personer behandlas i samhället?
Nu för tiden ska man acceptera alla slags "avvikande" sexuella uppfattningar, att folk har sex med träd. Det kan jag inte förstå, men det är ju deras liv. Respekt, man ska ha respekt för människor. Sedan spelar det ingen roll vem man är.
Hur går din tro ihop med att du är flata?
Jag får kämpa med den frågan. Visst det står i Bibeln att homosexualitet är synd, men jag kan ju inte göra något åt den saken. Jag kan bara lita på att nåden räcker. Jag kan inte sluta vara den jag är. Det är inte en sådan sak man väljer. Gud vet ju hur jag är, Han visste redan hur jag är. Jag har inte problem med att folk är homosexuella, men när det kommer till mig själv blir det med personligt och då blir det mer som att tänk om det är fel? Men Bibeln innehåller så mycket mer än dessa bibelställen och livet handlar väl inte bara om vem jag lever tillsammans med och delar säng med?! Det innehåller så mycket mer! Vare sig det är en synd eller inte så hoppas jag på Guds nåd och förlåtelse och det gäller ju allt annat i livet också, att hoppas på nåden. Egentligen spelar det någon roll om det är en synd eller inte. Det är ingenting man kan välja eller göra något åt. Jag har min livskamrat som är en kvinna och om folk sedan inte vill tro att man känner sig välsignad av Herren - tja, det är ju deras problem!
En del kanske tror att bara för att man är kristen och homosexuell så har man "lösare" regler, hur ser du på det?
Nä, jag gillar inte lösaktigthet, att knulla runt. Man ska gifta sig och vara trogen i äktenskapet. Sedan spelar det ingen roll om det är homo- eller heteroäktenskap.
Vad innebär tron i vardagen för dig?
Det innebär allt. Ju äldre jag blivit, desto mer har Kristus blivit synlig i mitt liv. Jag är sjukpensionär så jag har mycket "fritid", så det har blivit viktigare att tjäna Herren, att spela och sjunga, genom bön. Sedan om man är hetero eller homo eller trans, det spelar ju ingen roll. Det viktigaste är att tjäna Gud.
Råd till en (ung) troende människa som är hbtq, som av olika orsaker har svårt att komma ut?
Håll fast vid det du känner, håll fast vid Jesus, Han kommer att leda dig. Känn dig inte fördömd! Känn inte att du måste gifta dig i ett heteroäktenskap. Sätt Jesus främst i ditt liv, sedan får det gå som det går, men fly inte in i ett äktenskap. Låt dig inte nedslås, förstå att du är älskad som du är! Jesus först, annat sen.