Jag är inte fördömd!
Pastor Stanely Sjöberg publicerade i samband med terrordådet på en gayklubb i Orlando en artikel i Expressen (160614) att det är homosexuellas livsstil som provocerar fram sådana terrordåd och att det är den "onaturliga bilden vi ger till barn av två män som lever tillsammans" som upprör. För mig är bilden av att en man och kvinna lever tillsammans onaturlig. Jag ryser in i märgen av den tanken! Sedan tycker jag inte att homosexuellas livsstil skiljer sig nämnvärt från heterosexuellas, förutom i den detaljen att vi älskar någon av samma kön. I övrigt ser ju våra liv likadana ut.
Jag är inte fördömd bara för att jag är lesbisk! Hur jag vet det? Det ska jag berätta. När jag var 19 år blev jag smord med olja och fick förbön, för jag ville ha tungotalets gåva, dvs förmåga att tala ett språk man inte kan, men som man i Anden talar flytande. Jag är inte uppvuxen i en frikyrka så det kändes lite konstigt när jag kände att det kom en massa ord i munnen på mig, som lät som bebisspråk. Tyvärr vågade jag då inte tala i tungor, men två ord fastnade och dessa bar jag med mig i flera år tills dess jag vågade tala i tungor och då talade mer än bara två ord. Men det är först relativt nyligen som jag vet vilket språk jag talar. Av en händelse så fick jag reda på vad de där två orden betyder. De är nämligen zulu och betyder ”min pappa”.
Herren Gud Allsmäktig är min pappa! Han är inte bara min Herre utan även min Far, min pappa! Jag vet att min pappa inte fördömer mig, inte min himmelske Fader, för Han älskar mig och skulle aldrig överge mig och ingenting kan skilja mig från Hans kärlek!
Så, nej, jag är inte fördömd. Det är inte du heller om du med ditt hjärta tror och din mun bekänner att Jesus är Herre.