En helt vanligt människa
En del konservativa kristna menar att HBTQ-rörelsen har blivit spjutspetsen i ett radikalt omdaningsprojekt av hela vårt samhälle. Det kan uppfattas så, men egentligen handlar det ju om att vi har blivit mindre dömande och mer förstående och att det finns en annan öppenhet omkring hbtq nu än vad som tidigare varit fallet.
Jag står inte för allt som RFSL står för, eftersom de bl a menar att fri sexualitet är helt okej, medan jag anser att sex ska ske inom en relation. Jag tycker Pridetåget är avskyvärt för att det verkligen ger vatten på kvarn till hbtq-motståndarna. Inte hjälper det min sak att halv- och helnakna människor går genom Stockholm, där utstyrslarna är gjorda för att vara utmanande och provocerande! Att vara hbtq är att vara en helt vanlig människa men med andra sexuella preferenser, det är inte liktydigt med att klä sig i läder och nitar.
Om man kunde få dessa konservativa kristna - och andra hbtq-motståndare - att förstå att vi hbtqmänniskor är precis som alla andra, inga konstigheter. Vi är människor som äter, sover, arbetar; som gråter och skrattar, som äter tacos på fredagar, åker till gymet eller ut och joggar; som skjutsar och hämtar på dagis, som hjälper till med läxor; som säljer kakor åt ungarnas idrottsförening; som bråkar och försonas. Vi är precis som alla andra, förutom på en punkt. Tydligen är denna punkt så viktig för en del att de väljer att se oss som avarter istället som en hel människa.