Livets centrum
Bland kristna hbtq personer är det vanligt att vara stridbar på barrikaderna mot hbtq, därför att man inte vet hur man ska hantera sina egna känslor och upplevelser. Å ena sidan får man lära sig att hbtq är synd, men innerst inne känner man ju att det stämmer överens med vad man själv känner. Konflikten gör att man helt förnekar sina känslor och dessutom är starkt agiterande mot dessa.
Så var det för mig och så har det varit för många andra. Som ett försvar kastar man sten på andra, fast man själv också är ”skyldig” till sådana känslor. Detta är ett psykologiskt försvar som man använder sig av för att klara av verkligheten.
Att få leva som den man är kanske låter som någonting självklart, men det är det faktiskt inte. Även om man inte är hbtq så finns det normer man följer för att passa in i samhället, en social anpassning för att inte sticka ut, för då blir man utanför. Ensamhet är en mardröm, människan är ju social till sin natur.
I Herrens ögon är du dyrbar! Det kommer inte an på klass, kön, etnicitet eller sexuell läggning. Han såg dig innan du var född och med alla dina dagar är Han förtrogen. Till och med hårstråna på ditt huvud är räknade! Du är inget misstag bara för att du är hbtq.
Det viktigaste är att älska Herren över allting och din nästa som dig själv, att umgås med Herren i bön och bibelläsning och att ha Jesus som centrum och utgångspunkt i ditt liv!