Skam & skuld
Att vara kristen och hbtq är förknippat med mycket skam och skuld, ja, man kan nog säga dubbelt upp. Att vara hbtq i samhället är skambelagt i allmänhet och att då dessutom då vara ktisten och hbtq gebererar dubbla skam- och skuldkänslor; detta av den enkla orsaken till vad de flesta menar är Bibelns ståndpunkt i frågan. Jag ska inte gå närmare in på hur man kan tolka Bibeln angående detta, ni som följt mig ett tag vet vad jag menar och ni andra kan läsa tidigare blogginlägg. Fast visst skulle jag behöva ta upp det i varje inlägg jag gör, för uppenbarligen är det många som bara harvar på i samma hjulspår, som inte har förmågan att tänka längre än näsan räcker.
Hur som helst; att vara avvikande från normen innebär alltid en viss skam- och skuldkänsla och ju mer avvikande desto mer skuld och skam. Att vara kristen och hbtq innebär avvikande på flera sätt och därför dubbla skam- och skuldkänslor - dvs innan man landat i sig själv och förstår att man får vara den man är eftersom Gud har skapat en så och Han faktiskt älskar en. Tyvärr landar inte alla kristna hbtq i den insikten, vilket är orsaken till att jag startade den här bloggen.
Som kristen hbtq:are så skiljer man sig inte från andra troende i själva tron, det enda som skiljer en åt har med den egna personen att göra. Bara för att jag är hbtq så tycker jag inte man ska ligga runt, fara som ett bi från den ena blomman till den andra, att ha flera på en gång etc. Som troende följer jag Jesus och vill ha gemenskap med Honom. Vad den här världen har att erbjuda faller mig inte i smaken eftersom jag vet att det inte består. Denna världens frid är förgänglig och fåfäng, men den frid Jesus ger förvandlar en inifrån och ut. Vilket nog alla troende kristna kan skriva under på. Så ni ser, ni som anklagar mig och sådana som jag - min tro skiljer sig inte från er, vad som skiljer oss åt är bara att jag älskar en person av samma kön.