Vi är inte annorlunda!
Visst är det tragiskt att en sådan här blogg behövs? Att hbtq-frågor överhuvudtaget behöver lyftas? Man kan ju tycka att vi borde ha kommit längre när vi ändå kan skriva 2018. Vi kan skicka rymdsonder till Mars, men debatterar samtidigt om hbtq-människors rättigheter, vilken anomali!
Vi hbtq är ju inte annorlunda mot för andra människor. Vi blöder, blodet är rött. Vi behöver mat och kläder, vi arbetar och sover. Vi åker på semester, spelar Bingolotto och far till gymmet när vi har dåligt samvete. Vi firar jul och påsk och midsommar. Vi skickar ungarna till skolan eller hämtar dom på dagis, eller då har man större barn som vill låna bilen en fredagkväll. Vi läser, stickar, syr, tittar på film, spelar tv-spel och tittar på dokussåpor på tv. Är vi troende kristna - som jag då är - så ber man och läser Bibeln, har gemenskap med andra troende. Så vad är problemet? Varför kan vi inte bli bemötta för dom vi är - dvs helt vanliga människor?!
Att bli lika behandlad i samhället, både av myndigheter och allmänheten borde ju vara en självklarhet. Hade jag varit svart (nej, jag är inte svart, jag tillhör kateogrin färgad eller asiat) hade det kallats för rasism det jag och mina likar utsätts för ibland. Men med tanke på hur länge kvinnokampen har pågått och hur (lite) långt man kommit där, får vi hbtq personer nog räkna med att kämpa många årtionden till.
Kampen fortsätter, men vi ger inte upp! Herren älskar oss alla och det viktigaste är vilken prioritet vi ger Gud i våra liv, inte vem vi blir kära i!