HBTQbloggen Tro och Liv

 

Många kristna menar att vara hbtq är ett val av livsstil. Det kan inte vara längre från sanningen! De som hävadar det ljuger och de som säger sig ha blivit "helade" från sin "homosexuella" eller "transsexuella" livsstil ljuger också. Lögn är ju inte bara en falsk uttalande utan också frånvaron och tystnad av sanningen.

 

Ja, det finns säkert de som upplever sig blivit "helade" men då var de inte heller genuint hbtq från början. Att man kan vara tveksam och undra, dels över sin sexualitet och dels över sin könsidentitet är en annan sak, men att säga att man blivit helad är faktiskt att fara med osanning.

 

Att många hbtq personer lider av psykisk ohälsa ses av många kristna som ett bevis på att det är en fel "livsstil", men det stämmer inte. Orsaken till psykisk ohälsa är just samhällets - och särskilt kristnas - fördömande attityd. Människan är ett flockdjur och man vill leva som "alla andra", men om man då känner att det verkligen inte stämmer överens med ens egen jälvbild och den man är, så blir ju konflikten stor och skapar ångest och depression.

 

Att vara hbtq är inget livsstilsval, det är en livsmening! Jag har inte valt att vara homosexuell, det är faktiskt något som jag är. Livsstil förresten? Det är inte någon skillnad på livsstilen hos en hetero och homo: båda jobbar, hämtar och lämnar på dagis, kivas om vem som ska plocka ur diskmaskinen, etc.

 

För mig är det helt otänkbart att leva i ett heterosexuellt förhållande. Jag gjorde det länge, men mådde dåligt. Jag mådde också dåligt beroende på en jobbig barndom och att jag hade (oupptäckt) Asperger. Nu har allt kommit fram i ljuset och mitt liv har mening. Man måste leva så att man finner mening i tillvaron och det gör jag nu.